sätter mig på kudden

ryggen raknar
blicken sluts

stillheten välkomnas

tankarna betraktas
de stöts inte bort
de hörs
de finns
och de får finnas
men om gud vill glider de iväg
likt ett flytande blad i ett vattendrag

mina andetag når ut till universums slut
och jag är fullständigt
men tillfälligt fri

det enda som finns är tystnaden