Fick ett sms:
”Har du koll på vilka av Eyvind Johnssons som är bra?
Hittade en med blandade bitar av han”

”I en hastighet trodde jag du snubblade över en lilltå,
halsmandel och andra olikartade fragment.
Men tur och otur nog var det bara en bok du menade”
skrev jag tillbaka.

Jag skrev direkt till honom och jag bed om ursäkt av
ordet ”fragment".
”Varför då?” frågade han mig.
Helt onödigt av mig, det var ju inte det han frågade om och nu pratar vi om ”fragment” som om jag hade ett faktiskt svar på hans fråga.
”Ordet låter som att man gått gymnasiet och överklass och säger ’drink’ istället för ’grogg’ och inte ’runkar’ utan ’onanerar’” smsar jag tillbaka.
Jag ler för mig själv, för det var ganska kul skrivet av mig.

”Okej, så inget tips?” svarade han
”Han är från Boden och delade Nobelpris, men utan sax, mer vet jag inte” svarade jag