En skärva av månens glans
i nattens mörker,
där stjärnor lyser
stigen fram
i senan kväll.

Där vandrar vi
tyst intill varandra
mot det hägrande målet,
utan att märka
att sorgen ser på.

Den lurar bakom hörnet,
där ingen ser den
och ingen kan heller ana
dess verkliga namn.

Tystanden tiger
och luften känns kall.