Det börjar med en dans
på ett hustak
utsikten gör mig fallfärdig;
takpappens asfalterade doft
som draperar verkligheten

Jag försöker samla mig
bjuda på motstånd;
ge mig kast med muren
som ständigt omger mig

Är det sällskap som saknas mig
eller är kvällarna
alltid på samma sätt
oavsett den varma kroppen
jämte mig

Jag har börjar känna mig genomskinlig
ett skal utan mening
spegelns hånfulla blick
på ett sargat anlete