De inne på vandrarhemmet tror sig
vara välsignade
av en änglalik gud
Så de dyrkar
Och tackar var dag
för vandrarhemmets trygga extas

Vad de inte vet

Är att det i själva verket är
Rovdjuret som genom magi
förställer sin röst så att den blir
ljuv och förförisk

De vet inte om att Rovdjuret
är just ett Rovdjur

Så de tror att han är något ”snällt”
I hemlighet skrattar han åt det
med sitt mullrande skratt
så han kiknar

Medans de dansar efter hans pipa
Han kan nämligen ta vilken form
eller skepnad som helst
Så han pratar med dem och
låtsas vara änglalik
Ger dem gudomliga magiska
gåvor och fler kanelbullar och säger
Allt kommer att bli ännu bättre
I Vandrarhemmets extas

För han är ju trots allt
Större än dem
Och det är han som styr över
Vandrarhemmet

Han vässar sina klor var natt
Han andas
Och Vakar
I tystnaden

Och när han sedan
Har tröttnat
På sitt dockhus
Som vandrarhemmet
i hans ögon är

Ja då kan han sluka
Obarmhärtigt