Ljusen längst fram där borta vill dig någonting,
de säger något.
De säger att inatt så flyr vi genom staden och
upp mot stjärnorna.
Vi flyger så fort att de kittlar i magen och ögonen tåras.

Den underbara känslan slår dig som om du krockade
med stjärnan vi just seglade förbi.
Ett skratt lockas fram, ett skratt som värmer mig
i det iskalla univerum.

Jag kan inte se, det gör ingenting så länge du håller i mig.
Med lätta händer knutna bakom min rygg, underbart nära.

Kom så springer vi.
Vi kanske inte når hela vägen upp dit,
till stjärnorna.
Men med våra frostiga läppar så kan vi vi fly ändå.
Genom hela universum och
tillbaka.