Av Julia Engström.

Du brinner så glödande hett.
Våg efter våg helt utan vett.

Jag roar mig bland runda kullar och djupa dalar.
I den vackraste våtmark där det skvätter och skvalar.

Tills det slutligen stegras och briserar.
Ja, allt blir rosenrött när du exploderar.

Efteråt vill du krypa in under mitt skinn.
Jag låter dig, för jag är ju trots allt din.