Jag väntar här i alens skugga
på vännen kär som dröjer än
Jag ser på gässen som börjat rugga
och på en tanke som går igen.

Kan det hända att hon inte älskar
kan det hända att hon inte kommer
kan det vara att höstens öskar
kylt till is våran kärleks sommar?

Jag står så djupt i dystra tankar
mitt huvud nedåt som alens hänge
när på min axel min kära bankar
och frågar snällt "har du väntat länge?"

Ja, din jävel det har jag gjort
vad du menar med att dröja så
du kunde skickat ett satans vykort
eller ringa på mobilen, nå?!

Blott tystnad blev dock mitt svar
och en tår i hennes ömma öga
så jag stannade inte kvar
flera ord de skulle gagna föga.

Hon står där än under alens skugga
och kan alls inte finna frid
Mina ord de må ha varit njugga
men för fan hon kunde vart i tid!