Den här dikten är för alla!
En 298-språkig upplaga
för allas bekvämlighet,
inkluderat döda språk,
här är vi inte mortofober.
Jag tar inte för givet att
alla kan läsa, så dikten
finns även inspelad på
samtliga dessa språk.
Av respekt för de blinda
har jag avstått från bilder
och metaforer. Och för
att personer med kretinism
inte ska känna sig utanför
undviks även stora ord.
Jag vill likaså försäkra alla
djur att jag hyser den högsta
respekt för er, och ber er
förlåta min oundvikliga
antropocentrism när jag nu
inleder själva dikten med
att blicka djupt in i min
älskades vackra blåa/bruna/
gröna/grå eller möjligen
mjölkigt vita ögon (mina
ursäkter till grottlevande
ögonlösa räkor!). Och drar
fingret över hennes (men det
kunde lika gärna ha varit hans!)
vita/bruna//svarta/gula eller
röda hud (förutsatt att hon
gett mig verbal tillåtelse
förstås!) vilket känns som...
(men jag ska inte beskriva
mina känselsensationer för
att inte ostracisera den växande
gruppen av amputerade i
samhället) och hon ger ifrån
sig ett långdraget ljud av...
(nej, ljudet får vi allt lämna åt
fantasin, av empati för de
döva. Och f.ö. finns det så
många som saknar röst här
i världen! Några saknar tungor,
många saknar smak. Jag vill
att alla dessa ska förstå mig,
så därför tänker jag hädanefter
tiga. Eller jag skulle tiga
om det inte fanns så många
som av politiska skäl tvingats
tiga. De kunde anklaga mig för
att ta lätt på deras lidande,
och vem är förresten jag att
tiga för dem! Så jag fortsätter
ändå. Men vågar jag verkligen
tala mer om dig och hur
vacker jag tycker att du är?
Vad är skönhet annat än ett
högst subjektivt koncept. Och
kärlek? Det finns så många
sorter: man, kvinna (kvinna,
man!), drönare, annan...
F.ö. är temat ganska daterat.
Det är ju inget mer än en
unken, romantisk, chauvinistisk
höviskhet. Och de älskandes
tendens att bara vilja ägna
sig åt varandra gynnar ju
inte precis samhällelig
solidaritet och politisk
aktivitet. Det är inte förvånande
att det ses med oblida ögon
av så många. Så det är nog
bäst om vi skiljs här och
aldrig mer har med varandra
att göra!)