På det som en gång var en ö
sedan länge intagen och förödd
sken tempelväggar i kapp med solen
gick Döden upp till altaret
och höjde sin dolk i hyllad extas

Medan staden blomstrade
slavar njöt livet som om de var fria
och fest som vardag
flöt förbi utan oro
log solen mot sina tillbedjare

Hur föga visste de ändå inte
om sin egen ömtålighet
eller framtidens bristande
skydd mot
tillfogad torka.



28/2 2024