Jag har skrivit dig som rosor,
jag har skrivit dig som liljor
Jag har skrivit dig som fjärilar
flygandes av olika viljor

Jag har också skrivit dig som solen,
som himlen och som vågor
Men det tar sin kraft att dikta
om saknad och farhågor

I de dikter som jag skrivit
finns du med i någon form
Som solen när den skinner
och som haglet i en storm

Alla handlar de om dig
och om dig och dig och dig

Den här dikten är till dig

Jag ser dig i varje ögonblick,
jag ser dig i varje dröm
Jag ser hur du skapar verklighet
hur du gör mig mjuk och öm

Jag ser tiden gå sin gilla gång
och hur vi följer med
Musikantens toner
och Trubadurens sång
blir plågan som sved

Som minner om dig
när du inte är med mig,
vi kanske borde tala

Så jag får berätta hur läget är,
men jag skriver dig
i stället som svala

För alla djur i mina dikter
är en spegel utav dig
och av dig och dig och dig

Svalan i dikten är till dig