Ett avstånd baserat på krackelering
den eviga väntan
på att allt skall rämna

Doften av parfym
blandad med cerat;
lackade naglars framfart
längst ryggslutets djupa förkastning

Jag blundar
låter händerna falla
att vara så tätt inpå
en fara för livet
att blotta sig
inte bara inför
den egna blicken

Jag ville aldrig släppa in dig
under mina fjäll
blotta svagheterna
i mitt inre korthus
riskera totalt haveri
med ett enda ondsint andetag

Tystheten lägger sig;
ett svagt brus
längst med mitt kön
ryckiga ögonlock
ett kylskåpsljud i mina öron
kompressorn håller på att fallera

Jag tänker
jag går sönder
men jag skrev
men aldrig till dig
inte på riktigt