Jag försöker att finna någon form av ro
återspegla pulsens slutgiltiga sinande
ge kraft åt det transcendentala glasspirornas
silveraktiga eko

Det är på balkongen jag ser det
genom tefärgade hornhinnor;
världens smulas sönder
och genomlider något nytt,
trots att slutet alltid var där

Fåglarnas elektriska längtan
var bara illusorisk,
aldrig eftersträvansvärd
hellre en eftermiddag på 20 amp

Stråken över himmelen tecknar en liknande bild
de katatoniska stormarna som begraver
människans likgiltighet i ett töcken;
avfärdens tid porlar i jämn takt

Torgets kornischer ramar in samhällskroppen
den samlade armlängden skapar vågor på ytan
det brister och fjällen katalogiseras av min blick
vinsten med system ter sig uppenbara

Gatstenens uppenbara förtjänster;
stabilitet för varma fötter;
avsats för ogenomträngliga bildspel
som frammanar framtiden

Ett beskuret perspektiv med ändlös målsättning
skärvan från insidan som skär längst med ländryggen
de förkromade organens tidevarv
hållfast hålögdhet förföljer mig genom nätterna