Tristessen
har en flackande blick
som bara tänker i egen sak

Ledans stirrande
projicerar obehaget vida kring

Rastlösheten
svettas över tråkighetens bleka ansikte

Den bedövade okänslighetens kalla hy
omsluter tristessens träiga vådoeld
med kvävande syrebrist

I ledan är alla knivar slöa;
alla tankar trubbiga

De åt tristessen tillspillogivna
går blinda genom alltings början,
med tanken sänkt i plotter

De gråhövdat trista urskiljs
i folkmassan
medelst värmekamera;
atomkropparna minimalt vibratoriska

Den i mjältsjukan sig förödande
lever i ständig rötmånad:
Allt levande skyr stanken