i en vidsträckt öken
med döden tätt intill
ett barn sitter vid några stenar
ögonen elektriska, får gudarna att framträda i skyn

i en vidsträckt öken
med döden tätt intill
små händer får gudarna att lysa
hon bevarar dem i ett dockhus hon kallar för världen 

i en vidsträckt öken
detta underliga barn som får stjärnbilderna att 
spänna sin båge i natten

i vintergatans mörker 
denna sällsamma bioluminiscens
lyktan hon bär i sin panna
det märkligaste av allt måste vara människan
jag saknar ord