jag söker den ultravioletta krukan
med förnekelsens blomster
som jag ställer mitt i rummet
sprider lögnens sköna behag
får människorna att knäfalla
jag är en rysk vinterrock utan huvud
som blåser rökringar mot solen

__________________________________________

vi var vackra igår
när vi hade druckit vodka
och solen var ett dött hjortdjur
med vita ögon
som spred lögner över staden

___________________________________________

jag saknar dig stundtals
tills du skär i mitt kött
mitt blod är vitt och smakar sött
jag försöker rena mig från dig
klä mig i lager efter lager
av förnekelse
tills jag inte längre orkar
jag känner sötman på min tunga
som ett moln av aska
fullt av svunna änglar

_____________________________________________

Huysmans och
Seine i dimman
allt är spöklikt
idag
Gud är ultraviolett
och frånvarande
jag varken älskar eller hatar
bara Huysmans vid flodstranden
i översättning av Elias Wraak
jag förklär mig i dimman
till ett väsen
där inte
ens Gud
kan nå mig

_____________________________________________