Jag har aviga dagar
ibland,
vill slåss och bitas,
och slå knockout
på någon skit
som stör.
Se på mig
och min
fina svärta!
Den har jag odlat
och vattnat
med bittra hatet.
Kan någon förstå
när känslorna
saknar ord?
Jag skriker högt,
men för högt,
för ingen hör
ett oartikulerat
vrål.
Det är bäst
att vårda sig,
och sitt språk.
Det kräver lugn
och sans,
annars har jag
ingen chans.