Mina tankar går som i karusell
de snurrar hit och dit och
alldeles ensam är jag
denna sena sommarkväll

Varför har publiken gått hem
nu, när det roliga har börjat
här är jag, clownen, hör mina skratt
de ekar långt bort i vår sommarnatt

Kring tombola och varje litet hörn är det tyst
alla har gått och clownen står ensam kvar
lamporna är släckta, de som förut starkt har lyst
han får inga applåder i denna natt
och inte hörs några barnaskratt

Men clownens röda näsa vi skrattat åt
finns inte kvar
endast ett tomt människoskal

När alla sett det roliga och gått sin väg
sitter han på sin stol så övergiven
men clownen i våra hjärtan
han för alltid blir