Nattens timmar flög likt maskrosblad under broarna och köttet brann som fnöske
tre hissar stannade samtidigt, fyra individer blev dömda till ett våningslöst limbo
törstens brandstege, konstruerad av is, lämpade sig inte för syftet
det blev en tvetydig skymning som smälte bort med ordens trytning

Den gyllengula fixstjärnan rörde sig like en bubbla i målat glas, bidade sin tid
epifanier föreställande det oföreställbara genomsyrade fönstervävens struktur
clownen som gråter sitt spunna socker lockar till sig barnens lidande
manegen är krattad och det sekulära förfallet föregår i tigerburens ensliga hörn

Skyttegravs allvar skrattades bort med invändningar om en annalkande paradis
radios grumliga ljudbild förmedlade fotbollsresultat med pudersnöns lätthet
glöm inte bort lerans absorberande egenskaper, blodet som klumpas i min hals
referaten tycks bli kortare när kulorna viner i mellan oskyldigas öronsnibbar

Telefonkommunikationen med graven bredvid gäckar hörselgångarna
det blir ett anatomisk felsteg, trots den genuina nyfikenheten
jag tänker på våra kroppar, det som skavar i spegelbilden, uppfinner det nya; självhatet som inte längre går att väga på brevvåg och kostar mer än fem spänn