Medtagen av vissen uppmärksamhet
låter jag bokstäverna växa i skuggan
färgerna har mist sin lyser;
gulbevekade strån söker sig till mig

Aptiten har falnat,
sökande efter ordens kraft
ligger glömd i jorden

Det är förkrossande att tappa glöden
att se tiden fortgå
utan passion

Dagarna fylls med meningslösa tomrum
av precisa tidsfördriv
utan mål

Jag hänger upp mig
på intonationer
och missar helheten

Det är en känsla av avsaknad
som är svår att överkomma
i solens utmattande strålar

Orkeslösheten har slagit rot
och jag räds morgondagen
och den overksamma natten