Samma damm som då flimrade i solbredorna.
Vi kan väl dela den, sa Jesus och smålog.
Ja, inte coca-colan som med Ylva, förstås!
Det är ju inte nyttigt heller och 70-talet
finns inte längre.
Källvatten!
Han såg äldre ut, nästan gammal och jag insåg
att det fina med himmelriket är att man kan bli
hur gammal som helst, utan att det gör nå´t. Snarare
är det en fördel.
Vi delade på flaskan och snackade en stund om
världsläget, vädret och framtiden.
Nä, jag måste gå, sa han. Har en del att stå i. 
Nuet kräver!
Vi följdes åt mot utgången. Himlen lyste röd 
och allting kändes alldeles självklart.
Kul att träffas, sa han och klappade mig på axeln.
Vi ses!