Alla vill dom få mig till att se..
trots att det här hos mig är svart.

Men så hör du inte alla ropen?
-dom är för långt bort.
Du måste väl ändå känna kraften?
-svårt att känna kraft i sin ensamhet.

Ta dig då ut genom dörren!
-den är låst.
Be dom att öppna den!
-ingen hör mig ropa.
Du får väl sparka in den då!
-har uttömt mina sista krafter.


En dag, var jag som ni...
innan dom kom.

Mina trumhinnor sprack av deras örfilar
varje dag denna ögonbindel.
Dom tog min styrka, jag blev rädd och svag
sitter nu här blåslagen och matt
och denna natt har gömt mig.

Utanför mitt fängelse
drivs dom onda bort,
men för mig är det försent.

Så..
ta mig dit
där jag en gång föddes.