I äktenskapssängen, under månskenet,
Hon säger till honom: "Sluta skämta!
Ta paraplyet till galgen, utan ett sorl,
Och låt baggarna springa efter hjorden."

För en man är en kvinna som en bok,
Med varje sida en ny start.
Mysterium som kallar honom att utforska,
Och kär, alltid hoppas.

Men den sanne mannen, som vargen, vet
När man ska vara ensam, när man är i harmoni.
Vare sig ensam eller med hon-vargen,
Han förblir herre över sin egen röjning.