Svart sommar
solen strålar från klar himmel sorl från gatans vimmel människor njuter i fulla drag det är en härlig dag
plötsligt flera skott höres alldeles bakom hörnet en ung man segnar ner på marken gåendes från grönskande parken
idyllen fylls av skrik och gråt det ropas på flera språk kaotisk är situationen döden slutstationen
för man på marken efter promenad i parken dessvärre han oskyldig var av livet finns inget kvar
lejda mördare misstag gör blodet bildar stor pöl inget finns att göra mer alla människor ser
våldets sanna ansikte visas i vissa kretsar det prisas skyldig som oskyldig kvittar offer alltid hittar
i samhälle råder rädsla och skräck hur ska man våldet få väck när det väl fått fäste vem kommer bli den näste
att kallblodigt skjutas ner för våldet en seger för folket en skräckens fasa som många kommer förfasa
våldets svarta ansikte skymmer de som mördat rymmer vissa fastnar i polisens klor i samhället gror
hat mot dessa kallblodiga män vi har inte sett slutet än en sommar mörk som natten hur det går vete katten
Bunden vers
(Rim)
av
Öknens Ros
Läst 53 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2024-05-22 10:11
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros |