Fåren rädda för vargen, skogens skräck, I nattens mörker, ögon stirrande. Men herden, tyst, han äter av dess kött, Och blodet rinner, tyst, i nattens skog.

Sånt är livet, kretsloppets eviga dans, Där fiender och vänner vävs samman. Frukta dem som hotar, men var vaksam, För vänner kan förråda, släktingar bedra.

I ryggen sticker kniven, kall och hård, Av dem vi trodde nära, älskade. Sånt är livet, en tragisk komedi, Där skratt och tårar flyter samman.

Så låt oss leva, älska, hoppas, frukta, I denna värld av skuggor och ljus. För fåren rädda för vargen, herden äter, Och sånt är livet, i dess eviga rus.

f(x)=x2+x?1