JAG

Jag är väl som jag är
men hur blev jag så här?

Om mamma nångång log ett
leende som var något moget

och pappa lämnat sig själv
Hade jag då försjunkit i en älv?

Kanske hade min främsta merit
tillhört simningens ytliga elit

och utan någon tristess
hade jag simmat i OS

och utan skuld
vunnit ett guld

Mina föräldrar är numera döda
men jag fortsätter att blöda

Jag är den mörkdjupa älv
som flödar inuti mig själv

Om allt vore annorlunda
hade jag nog sluppit blunda

inför mitt sjuka tomrum
som aldrig gör mig ljum

och inte behövt vara kreativ
utan bara badat i tidsfördriv

och slippa skriva poem
om mina egna problem...