UBÅTEN

Jag lämnar min ubåt
för att gå upp på land
Trött på min egen låt
vill jag mötas ibland

av själfulla personer
med varma ambitioner

Men vårat samhälle är trist
Varur kommer denna brist?

Bland den stora tomheten
vandrar jag runt
och lyssnar till dumheten
och allmänt strunt

För en politikernolla
blir en åsiktsmaskin
när hen bara kan skrolla
fram sitt eget fula flin

och kulturjournalistiken
gör inte någon besviken

när stackars Berry Struts
gräver sin egen grop
och finner den smuts
som han kallar för scoop

Alla är dom oförskämda
i sina ambitioner att håna
men allmänt lättskrämda
och vill ständigt låna

uttjänta fraser och
en populär åsikt
som är dum och tjock
men är av största vikt

i kampen mot
det stora hot

som i den svåra stunden
kommer inifrån grunden

och får oss att stanna
och blunda
för att se det sanna
och sunda

För i våra egna stunder
av sant svårmod
är det ingen som går under
- För det är mod

och inget annat
men lik förbannat

fyller diverse personer
sin tomhet med aversioner

När jag väl återvänder
- utan att säga förlåt -
- och utan att nåt händer -
till min egen ubåt

går jag ombord
och finner ord,

bilder och musik
och sann mystik

Jag sjunger på en låt
om min egen ubåt

Visst sjunker min ubåt
i min å av gammal gråt

- men jag orkar mycket mer -
Ubåten är mitt konstnärskap
- men bara lite länge ner
dansar nog min galenskap