Hur ska man kunna beskriva vad man känner och tycker när känslorna tynar bort allt mer? Jag hade en gång en vän i mitt liv, en så kallad bästa vän. var tog han vägen? Under de nio år som nu gått har mitt huvud börjat inse att du är borta, du är inte längre min bästa vän, du är nu blott ett minne.

Stunderna vi hade tillsammans är mina minnen för livet, vi skrattade och hade våra livs bästa stunder. var tog du vägen?
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde vrida tillbaka klockan så vi fick mer tid tillsammans. Saknaden att inte kunna ha dig vid min sida varje dag tär på mitt hjärta för mycket.

Jag vet att jag måste vara den mogna av oss båda, men ibland vill jag bara ha tillbaka barndomen då du var den som tog hand om mig. Då jag kunde vara barnet och du min pappa.

Att höra dig säga orden som; jag älskar dig
det jag vill mest av allt, är att få höra dig viska det till mig och ge mig en kram. Nu är det endast en önskning, men en dag vill jag att det skall få bli min verklighet.

Kommer önskningen att bli verklighet eller kommer den fortsätta vara en dröm som jag länge strävat efter?Jag vill inte vara en drömmare som lever på hoppet, eller är det just det man ska göra? I mitt liv kräver jag att det är verklighet, men ibland måste man få ha en fantasi. Det är nog just vad detta är. En fantasi som jag kommer få leva med resten av mitt liv.