Två vägar att välja, den ljusa eller den mörka?
Har jag valet i mina egna händer eller har det redan blivit bestämt av andra?
Människan tycker jag har rätt till en andra chans och inte bli dömd utav den första, men gäller det bara dem som går den ljusa vägen?

Alla människor har ett mörker inom sig, vissa kan hålla det med spända tyglar, vissa har det svårare. Vissa vågar visa att de finns nackdelar hos oss alla, medans andra försöker spela som änglar.

Hur blir reaktionen när ängeln visar sig vara mänsklig?
Är de som redan visat sina snesteg rent av djävulen då?

Det är lätt att dömma andra, när man inte känner dem på djupet,
hur många är det egentligen som känner sina \"vänner\" på djupen och vet om att de har fördelar samt nackdelar under sitt skinn?
Är det rätt att dömma när personen själv inte kan ta åt sig av kritiken som kommer tillbaka?