Acceptera smärtan som emellanåt känns outhärdlig
Vila i "så här är det nu"

Tänka att jag inte vet allt om framtiden, och att saker och känslor
och jag
kan ändras
längre fram

Sitta lugnt i båten
som chefen säger
som terapeuten säger

Vända mig utåt
välja bort de människor som suger min energi
välja bort trots att skälen inte håller i rätten
trots att det bara än en känsla
som gör att jag inte vill umgås
se att den känslan är tillräcklig
valid
inte för att bete sig illa,
men för att välja bort

Vända mig utåt
ta sociala risker
för vad finns det att förlora
egentligen
om man ändå kan börja om
och skriva nya kapitel
efter detta

vad finns det att förlora
för någon som förlorat så mycket
för någon som inte riktigt står ut
hur mycket värre kan det bli
det är faktiskt en möjlighet
ett litet fönster av möjligheter
mitt i smärtan
det enda som finns att förlora är då
det där lilla fönstret

Och alldeles oavsett smärtan
och hur det går
så kan jag se tillbaka
på vinsten
som det är att jag valt bort ett beroende
denna hösten
denna hösten
som är hösten
då jag blev fri
gjorde mig fri

och då kan jag också gladeligen betala priset
som smärtan innebär
nej inte gladeligen
för glad är jag inte
men om smärtan är priset för frihet och styrka
så ska jag acceptera den
och andas mig igenom ovädret
som känns som ett sugande
ruttnande
våldsamt
dementerande
ont
i magen

acceptera den
ensamheten
och samtidigt lägga mynt i andra skålen
utan förväntan
på
att det kan förändras
men tänka att saker och känslor
och jag
kan ändras
längre fram