Du kan lita på månen sa hon uppkrupen i burspråket

"Jag kan se hur dess ljus skänker tröst till alla älvar och bortglömda skogar
Inget kan som nattens mörker bedöva sanningen om oss själva som vi vill se den
Klädda står vi nakna och himlavalvets teater är vår ständiga åskådare".

Hon visade upp sin arm; mönster av farliga sägner som borrat sig ned i själabottens självande mörkerbebodda

Jag ville gå fram
Nej, jag ville förvandlas och ta form
till en sagolik månkropp som med all sin medmänsklighet bringar ljus till de små människorna