Kvavt har fyllt rummet
En förnimmelse av sprickan som letat sig upp genom glaciären
Den har nu självsäkert tagit plats i mellanrummet
Bara så kort-en halv sekund

sen.

Nu dånar som forsen en kör, att allt vi lyckats manifestera under huden stiger som rökpelaren från en cigarett som jagar universum
De första sinnena uppfattar när larmet ljudat klart
Tystnaden till punkten som överger mot en förtvivlad icke förankring
Det outtalade har tappat form, bokstäver, färger
Konstantheten i våra drömmar har tagit sats över himlabågarna
Landat har oåterkalleligheten. Kall

Han drog sakta undan sin hand
"Natten väntar regn"