Ännu en dag
av solfrost
och glömska,
en blåvingedag,
glödskört stum.

På septemberljus
tapet: lövlösa
grenars
kyrilliska
skrift.

I rummet intill
svagsurrar
sommarens
kvarglömda
humla,
dunsar
uppgivet mot
fönstrets glas

Hösten -
en prick
i horisonten,
på färd i
mörkrets
hastighet.

Tiden
äter dig nu
med andakt,
tuggar i saktmod,
obevekligt,

sköljer ner
med saft
och psalm,

vänder ansiktet
mot evigheten,
ger ifrån sig
en ljudlig rap.