Åska,
väldiga sprickor,
i berggrunden.
det gamla kravlar sig upp,
miljontals spöken,
Sedan länge begravda,
i hundraårigt sediment.
Vi får svårt att andas,
när flodvågorna kommer.
Mördaren saknar ord,
lyssnar inte till ihåliga fraser,
graverade i ek och valnöt.
Han säger att allt ska fixas,
han är längre den här gången,
utsikten är bättre när du står på oskyldiga axlar.
En dag,
av otalet dagar framöver,
kommer han att dö,
och bli en av de miljontals där nere,
i den svarta massan som en gång var liv.