Över heden dribblade fingrarna med 

blad och strå. Här var skönt att vara. 
Västerut anades ett märkligt oväder 

och inte långt söderut pågick ett flerårigt 

krig. I mitt land bor en dumhetsparadox

fastklistrad under de styrdokument som 

sägs innehålla struktur. I mitt land är det 

klokast att nicka åt sin arbetsgivare med 

låtsad positivism.  Men här här på heden 

flyr dagen verkligheten i försiktiga studsar 

av anad trygghet. Dunbollar stiger inför 

inbillat öga. Här mäts barnens längd genom 

ekars ristningar och tiden flyter längs bäckar 

oändliga. En del har sinat men där växer ny 

grönska.