EN LITEN FJÄDER

En ensam liten fjäder
svävar i blåsigt väder
över vår lilla storstad
i en ostadig promenad

Hon dansar en bossa nova
och drar en liten vals
För ingenting kan hon lova
Hon förstår inget alls

Vår ensamma fjäder
har nu lämnat byn
Hon har inga kläder
och tittar mot skyn

Hon ser solen skina
i sina drömmars stad
och vinden tycks vina
och hon är jätteglad

eftersom hon är
en konstnärlig penna
som full av begär
med lätthet kan känna

den dansande staden
när hon ligger still
på den lilla promenaden
som tycks leda till

den stora lagerkrans
som på stadig kvark
kan sväva i en dans
på en himmelsk mark

En fjäder från en dront,
en sparv eller nåt sånt

som med genuin min
flyger inuti fantasin

blir lätt en mänsklig fjäder
som blir äcklig
och bildar fula städer
och förskräcklig,

falsk och dömande
och ej drömmande

Vår verkliga fjäder
älskar blåsigt väder

och det liv som är skört
och även lite stört

Det kan dock kännas kort
när det mesta blåser bort