NÅGRA VISA ORD TILL MINA SÖNER.


Efter att ha trampat omkring i tillvaron i drygt 70 år tänkte jag delge er några viktiga erfarenheter och iakttagelser som jag lagt märke till under min vandring genom livet.

Jag tycker att det finns i huvudsak två vägar som de flesta människor väljer redan i unga år. Oftast blir det en väg som inte avviker för mycket från den miljö där de växt upp i och de ambitioner som individen fått sig till livs från föräldrarna. Vart sen man hamnar när vägen tar slut och meningen med livet och vandringen det är en helt annan historia.

Omedvetet kom jag i min ungdom in på en krokig och ibland besvärlig väg. Ett våldsamt uppbrott från min far gjorde att dörren hemma var stängd i många år. Till skillnad från nu fanns det jobb att få överallt om man ville så det var inga problem med rum i baracker och hyresrum. Jag tycker att jag levat ett intressant roligt och spännande liv längs denna väg. Det innebär att det inte varit skönt och bekvämt alla gånger. Men jag var aldrig ensam var alltid omgiven av kvinnor och kompisar. Vi var alla lika på något sätt. Alla ville jobba och tjäna ihop till en trevlig tillvaro i livet.
Som ung var jag också intresserad av litteratur jag låg på kvällarna och drömde mig bort till fjärran länder med böckernas hjälp. Då vaknade också inom mig det politiska intresset om orättvisan i samhället att ett fåtal vadar omkring i pengar medan en stor majoritet av världens människor är oerhört fattiga. Därför blev jag och har varit kommunist hela mitt liv, propagerat och sålt tidningar och fått mycket skit av ett fåtal dumhuvuden. Men det uppväger helt att jag i denna rörelse fick lära känna mina allra bästa vänner. Där gäller ordspråket, en för alla, alla för en.
Vi som vandrade på denna väg försökte se till att ingen blev sittande på en parkbänk allt för länge. Men i villervallan blev säkert ngn bortglömd i alla fall.

Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du vara i rörelse.

Den andra vägen, som jag betraktade på avstånd, befolkades med sådana som alltid var upptagna fast de hade inget att göra. Vi gör det sen var också ett stående uttryck bland dessa människor, eller jag orkar inte just nu. Alla pratade och pratade fast jag såg aldrig att ngn gjorde ngt. Märk väl att på den tiden fanns det gott om arbete men de flesta på den vägen tyckte detta var för jobbigt att jobba?? Det fixar sig i morgon. Hellre sitta i solen på en parkbänk och dricka bärs och klaga på samhället. De flesta bodde kvar hos morsan tills hon dog då de övertog lägenheten. En del kom över på vår sida där dom passade in, skaffade ett jobb, tjej och många barn.

Dessa rader är ingen anklagelse mot de människor som kommit på fel väg eller sällskap. När man är ung är man lättpåverkad och ska så vara, alla unga är oskrivna blad. I dag är det inte lätt att behålla sin personlighet och integritet. Helst ska man tala och se ut som man är barnfödd i Bronx NY för att vara riktigt cool. I den tid vi nu lever i är informationen styrd av GOOGLE U. S. A. Sen har vi denna oändliga fors av skitfilmer som inte är anpassad till vår hjärna. Det finns ingen ung filmkonsument som kan redogöra handlingarna och syftet med filmerna de stirrat på de sista dagarna. Det är inte konstigt då allt går ut på att köpa allt som reklamsnuttarna propagerar för. Filmen ska aktivera hjärnan så lite som möjligt så att tittaren blir en lydig konsument.
Jag hoppas och tror att mina grabbar är så vaccinerad av sin fader och Magre Memehed att de kommer att kunna motstå den värsta skiten och väljer den rätta vägen.

El Padre