Hur ska jag ens kunna

berätta?

Om det parallella rum -

(oberoende av

precis allt annat)

där vi fortsatte träffas.

Trots uppbrott.

Där allt bara var enkelt.

In tune.

Och här.

Och  nu.

Hur ska jag ens börja 

den berättelsen?

När allt brus passerat -

så kommer jag att minnas dig.