Min dams herre,
bockarnas buse,
han luktar rök av svalnad eld
från tinnarnas torn
Herren på täppan hänger läpp
Han sörjer en bitter sötmandel
En barnaföderska i svallande linneskrud
serverar honom gröt
ur glöden från ett okokt liv
Hans liv långt bortom spisens värme
Min buffé av socker och synd
ligger framdukad på ett fat i mörkret
Han ser ett möjligheternas år
Jag tänker på en kommande vår
Smaken av manna och aska
blandar sig i munnen
Hans mun, min
När fatet är tömt på smulor
dansar herren ut ur skuggorna,
hem till den nykokta gröten