Jag har aldrig låtit mig älska mig så mycket som jag känt för dig. Du skruvade min hjärna så mitt inre skrek efter dig.

Nu kan du dra åt helvete med din frånvaro.

Du gav mig kärleksförklaringar utan botten men lämnade mig utan svar. Mina fötter saknar sulor sen du trampade över mina skor. Dina bottenlösa ord ramlade ner i intet som aldrig tog slut.

Min svidande sårbarhet skadades efter min tro på dig. Du visste, du visste, jag sa det, jag upprepade mig för att försäkra mig om att du inte skulle lämna mig på öppnad. Men du blockade mig och tog bort alla svar som jag efterfrågade.

Nu kan du fara åt din ensamhet eller vända ditt ansikte mot någon annan. Jag rymmer ingenstans för dig att vara längre.

Vänskapen som försvann sörjer jag men du stal den ifrån mig. Fast jag ägt den i 30 år så kommer jag aldrig att sakna den sen du gav mitt ansikte ett avtryck av en skosula.