I terrakottakrukor på fönsterbrädan
sover pelargoner som drömmer om regn,
om mer än bara ljus och skugga
Jag har blivit del av denna stilla värld
där tiden aldrig stannar
men alltid finns kvar

Plockar de torra bladen och slänger dem
bland kaffesump och äppelskrutt i kompostpåsen
där de ligger som minnet av gamla njutningar
som jag har glömt hur de smakade
Blir stående en stund
och saknar när allt fanns att upptäcka