Vid den hemliga kusten
där havet slår mot klipporna
och vinden bär med sig gamla ord
som vi aldrig sa högt

Vårens väntan är lång,
en tystnad mellan fallet av vinter
och de första ljusstrålarna
som sprakar över den gråa ytan

Viskande bränningar
sjunger sitt eviga språk,
bär på löften om något som kommer

Vi står stilla,
ser på när allt runt oss
börjar andas nytt
och undrar vad vi väntar på
Kanske bara på att tiden
ska ge oss något att hålla i