Allt tog avstamp i tystnad,
den där första stillheten som högg
där mitt i rummet, utan att fråga
Stänger dörren om tiden,
lämnar den bakom mig som en vind
som drar förbi utan att förlora något

Släpper tanken på skuld,
den där gamla vikten
som länge vilade på mina axlar
nu förlorad i tomrummet
Det finns inget att förlora längre,
bara ljus som sakta glider in
genom sprickorna i mörkret

Det som var
är inte längre ett hinder
Jag står där utan att veta
vad nästa steg ska vara
Men det spelar ingen roll
Tiden stänger dörren om sig själv
och lämnar mig med vinden,
fri att röra mig framåt
Utan kedjor att släpa