Torghandlarvantar, slitna och dammiga,
hänger i skuggorna av förlorade dagar
De minns när händer höll dem
och saldon blandade sig med doften av lökar,
persikor och vinteräpplen

Spruckna kaffekoppar,
bleka i sitt förfall,
samlar damm på bortglömda bord
De har sett för många samtal tystna
och många hjärtan svikta under morgonsolen

Kullvälta lerkrukor
ligger på marken,
brutna men ännu levande
De viskar om tiden före kraschen
när de bar frön av hopp och gröna blad,
före omslutandets förlorade form
Där ligger vi blickande mot himlen