

Redan medlem?
Logga in

In i de varma rummen återHon närmade sig den stora porten förgylld med koppar slitna ornament. om och om igen satte hon sig ned med böjd nacke gungandes på stol fingertoppar spretande igenom hår,
det var nåt visst med himlens mörker i år kanske att hon kunde lösa upp knutarna eller var de egentligen redan uppknutna
närmade hon sig det förlovade landet var hon i det var hon mitt i salighet ovetandes det bruna lädrets tid, kampens kappa nedhasad över stolsrygg Varför jagade hon bevis i brådska när dessa fanns att tillgå
Himlen brusade under hennes fötter där hon vandrade i blindo tårna reste sig upp fotsulorna klev ned och så fortsatte det. Framåt.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
![]() Läst 32 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2025-03-14 00:18 ![]() |
![]() ![]() ![]() smultronbergen ![]() |