Dammiga bokryggar
rad efter rad
tysta vittnen om gårdagen

Smutsiga fönster
släpper in ett grumligt ljus
jag blundar
ser klarare då

Tom Waits röst
skaver ur googlepucken,
grus i strupen
melankoli i varje ton

Omtag efter omtag
livet spelas in på nytt
men insikterna kommer alltid sent
som regnet efter torkan

Och jag sitter här
mellan böcker och gamla drömmar
och väntar på något
som bara kan skapas av min rörelse