Anslag sitter kvar på stolpar,
trasiga kanter, blekta ord
En stad som andas genom ventilation och tunnlar,
suckar genom gallret över låsta dörrar

Gatstenen bär stegens ekon,
men ingen stannar, ingen ser upp
Krokar i murarna där något en gång hängde,
något som ingen längre saknar

Vid stadsgränsen delar sig stigar,
några leder bort, andra tillbaka
Luften står stilla,
tystnaden väger tungt mot kvällen

Här är jag, i mellanrummet,
hjärtat i skog, egot en stad,
växelsjunger från livets partitur
i den ständigt pågående föreställningen