där är den igen
en kvarstående känsla av obekvämlighet
en skugga av ett forntid jag

omöjlig att blända
en rädsla att glänta andras syn
en onaturligt svagpunkt

ett forntid väg att förklara
något som var oförklarbart
ett hopplöst försök på att utreda en anledning
varför de såg på mig, onaturligt
obekvämlighet blev en sköld
rädsla beger vaksamhet

allt har en anledning
visste man
logik styrde världen
visste man

en forntid, godtrogen, lättlurad, jag
möter då negativitet
sin första gång
med att hålla med
för logik styrde världen
tror man visste

ett obrytbar behov att passa in
desperat för välkomnad
visar sin svagpunkt för att visa
att den är inget hot

desperat att inte repetera
sin egen utlösning av gammal gömd ilska

när svagpunkten möts av knivhugg av ord
skyddar den sig inte

den är desperat att inte repetera

den tar knivskaftet och hjälper istället till
för logik styrde världen
och det måste då finnas en anledning till orden

den forntida fattade inte
den uppfan svar
och trodde dem sann

en skugga av ett forntid jag
bortglömd från mina minnen
men kvarstående från den där känslan
av obekvämlighet

där är den igen.