av svepta svaga förslag från hjässans penseldrag
fanns förblindad behag av forntida dar
då tid i dåtid överlag ritade en bild obrydd av nutida skydd
av dessa, forntida dar.

men dessemellan denna dag, fylld av penseldrag
skapades då bebygg, i hjässans under rygg, av framtida forntid i minnets tag
för om en onämnd mängd dar,
i svepta svaga förslag,
finns igen förblindad behag, av just dåtidens dag.
då i överlag ritades en liknande bild, av en som var obrydd av nutida skydd
av dessa, numera igen forntida dar.

Som ett sarkastiskt hämnd, igen och igen
inte inser, vad nutid kan ge.
istället, ses bara dåtid på,
förblindad av forntida dar.

Omringad av familj, i mannens sista stund, fattar han något.
Hur han aldrig fick leva, eftersom han aldrig tillät sig nutidens njut.
Tillbaka siktad, i ett bekant ånger,
önskar han att han hade insett detta tidigare

istället för att njuta
av sin sista stund
omringad av sin familj.

Han inser aldrig, vad nutid kan ge.