Tunna molnslöjor driver över himlen,
solen bryter igenom i sprickorna

Jag står där i den slitna jackan,
sparkar lätt i fjolårslöv som aldrig riktigt försvann
De samlas i hörnen,
håller fast i det som var

Kliar mig i skägget, ser ut över gatan
En ny tid rör sig genom allt,
inte med stormsteg, inte med buller,
men i små skiftningar -
ljuset på fasaderna, en blick i förbifarten

Jag ler
Fortsätter